Framtidens möjligheter

Jag må vara en impulsmänniska. Men även jag har drömmar.
Länge hade jag planerat att så fort jag slutade gymnasiet så skulle jag flytta till USA ett år. Var/är trött på Sverige och vill ut och se mer av världen.
Men planerna ändrades när jag fick veta att jag skulle få syskon. Jag vill inte missa hennes/hans första år, aldrig i livet.
Så kanske att jag reser efter att jag pluggat på högskola. Det beror på, om man får jobb direkt då eller om det verkar lite dåligt med det.
Äntligen har jag i alla fall börjat få ordning på mina tankar om framtiden.
Jag vill bli journalist. Jag vet hur svårt det är men ååh jag känner i hela kroppen hur mycket jag skulle brinna för det jobbet.
Så förhoppningsvis blir det journalistik som jag pluggar på högskolan.
Det lär bli runt fyra år och om jag inte har jobb efter det eller inte vill söka jobb direkt så tänker jag då plugga eller arbeta utomlands ett år, förhoppningsvis USA.
När jag tänker så här så känns inte framtiden lika skrämmande längre.
Visst kommer det bli tugnt och jag lär jobba skiten ur mig till jag får det jag vill, eller finner mig själv.
Men nu har jag i alla fall en framtid.