Vanor blir ovanor

Jag tänkte på en sak när jag steg på bussen till skolan igår.
Eller tänkte, jag blev snarare nästan rädd. Det var så mycket ungdomar på bussen och man kände sig verkligen utittat. Hur kunde det skrämma mig när jag har åkt buss enda sedan jag började på högstadiet och det då varit massa elever?
Jag tror att jag hade glömt bort folkmassan efter sommarens lugn.
Desto längre bak jag gick i bussen desto mindre kände jag mig. Allting verkade vara fel. Mitt hår, mina kläder, och hade jag gått upp i vikt?
Antagligen tittade de inte alls, inte mer än på någon annan i alla fall men det är så lätt att inbilla sig saker. Att glömma bort.
Jag förstår inte hur man kan vänja sig vid det där. Hur jag själv alltid har gjort det.
Snart ska jag ta bussen till skolan igen och jag undrar om jag kommer känna likadant då eller om jag då kommer vara beredd. Var är min mp3?
Kändisar måste ha det jobbigt.

Nej nu ska jag göra mig iordning.
Ha det bra // Maria
Listen to when I say I'm not gonna let you go