Alfapet

Jag gör inte mycket med familjen. Antingen sitter jag på rummet och läser, sitter vid datorn eller ligger i sängen och tittar på teve. Om jag inte gör det så är jag hos någon kompis eller har träning. Men umgås med familjen det gör jag bara när vi äter mat.
Men idag tänkte man vara lite social så jag var med och spelade alfapet. Vem vinner spelet? Vem om inte ordmästaren Maria!
Haha sanningen är den att jag inte alls är särskilt bra på ord. Konstigt kanske eftersom jag skriver och läser så mycket men ord är inte min grej. Inte sånna där skumma och svåra.
Så jag hade nog bara tur idag när vi spelade, fick bra bokstäver. Men om familjen frågar? Då är jag proffs och ska satsa på att spela alfapet på heltid!

Anna tvingade med mig på promenad tidigare idag, vilken liten häxa. Frisk luft vad ska det vara bra för?
Fast det var ganska skönt när man väl kom ut, gick i skogen en bit bakom huset och pratade om det mesta. Anna och jag har ett sådant där töntigt film tecken som vi gör när man berättar en hemlighet och som den andra inte får säga. Har vi gjort tecknet då skvallrar man inte vidare, så är det bara. Det har alltid funkat och kommer antagligen alltid att göra.
När vi kom hem igen åt vi konstig mat. God kyckling men det var någon skum banan i. Gick försig att få ner men det var ovant att äta. Pappa verkade älska maten, men det gör han förstås om nästan allt inom matväg.
Nu tänkte jag hoppa in i duschen innan det blir alldeles för sent.
Ha det fint // Maria
You close your eyes, and suddenly you're dreaming