En jävla lögn

Jag är en människa som spenderar stor del av min tid vid datorn.
Men inte mer.
Isåfall ska det bara vara saker jag har kontroll över. Som bloggen, och msn där jag pratar med folk jag verkligen känner.
För det finns inga andra vänner. Man kan inte känna varandra över datorn. Det är bara en lögn.
Folk får sig själva att verka mycket bättre.
I vanliga livet kanske man är tyst, ensam och rädd för det mesta. Men över Internet så verkar man social, framåt och modig.
Jag har aldrig spelat en sådan roll! Jag är alltid mig själv!
Men idag hände något hemskt. Och absolut ingen förstår hur jävla illa jag mår.
Pappa kommer säkert säga något i stil med "vad var det jag sa?" eftersom han aldrig har gillat att jag haft vänner över Internet.
Men det har ju varit så bra. Man har kunnat säga saker till andra som man aldrig skulle ha kunnat förklara för någon annan som man möter varje dag face to face. Och alla de miljontalsstunder med de underbara människorna som finns runt om i Sverige då man bara kunna prata om allt.
Men är de verkligen de personer de utger sig ifrån att vara? Spelar alla en roll kanske? Snart visar det sig väll att jag inte har nån. Alla har ljugit för mig, spelat någonting dem inte är. Och så naiv som jag är så har jag väll gått på varenda liten äcklig lögn. Köpt allt, legat i min säng utan att kunna sova för att komma på ett sätt att hjälpa mina vänner. Som i sin tur har mått hur bra som helst. Kanske älskat att se mig plågas mitt framför ögonen på dem.
Jag är så lättlurad.