Photobucket - Video and Image Hosting

lördag, augusti 12, 2006

En egen lägenhet?

Jag känner det. Min tid här hemma är på väg att ta slut.
De vill att jag ska skaffa en egen lägenhet så snart som möjligt. Kanske inte mitt i min gymnasietid men ändå så snart som möjligt.
Det ligger på hjärtat, som ett tryck som inte vill släppa. Kanske vill de göra om mitt rum. Kanske är det här mitt syskons framtida rum?
Jag vet att jag inte får stanna föralltid och det vill jag inte heller.
Men jag kan se mig själv ställa ner väskorna i min egen lägenhet. Dörren stänga sig bakom mig med ett dovt ljud och i samma stund klipps navelsträngen. Dags att ta hand om sig själv.
När jag ser mig själv lägga armarna runt mig som om jag skyddar mig själv från mörkret i lägenheten så inser jag att det är inte tanken att ta hand om mig själv som skrämmer mig.
Laga mat, städa och ta mig iväg till skolan eller kanske arbetet är inte svårt.
Det är denna otroliga strävan efter bekräftelse på att jag är älskad som skrämmer mig.
Jag klarar inte av när folk tycker illa om mig. Jag kan inte rycka på axlarna och bara gå vidare.
Är det någon jag inte heller tycker om så blir jag arg om jag får en dum kommentar. Men om det är någon som betyder något för mig så blir jag så sjukt ledsen. Kan gråta av minsta elaka mening.
Jag klarar helt enkelt inte av att vara ensam. Pga en massa problem senaste halvåret så har känslan blivit starkare.
Om jag ska ställa mig i en ensam lägenghet som antagligen kommer kännas mörk och kall så kommer känslan nog bara bli starkare.
Så det är vad jag är rädd över. Att ensamheten kommer bli för stor. Börja inbilla mig saker som jag är så himla duktig på att göra. Vilket slutar med att jag blir fångad i mitt eget mörker.

Varför kan jag inte bara få vara lycklig här?

8 Comments:

Anonymous En som vet... said...

Får jag ge dig ett råd?! Även om jag inte känner dig tycker jag att du förtjänar att höra det här...RYCK BARA på axlarna och gå vidare, det är det bästa du kan göra & ska göra, du kommer känna hur skönt det känns efteråt!

12:14 fm  
Blogger Maria said...

Jo jag har försökt med det. Men då känns det som att man bara trycker allt inom sig.. och tillslut blir det för mycket.

12:17 fm  
Anonymous en som vet... said...

Jo det har du rätt i...men det är just det som är kruxet att lära sig hugga...när du rycker på axlarna och gå vidare är det inte meningen att du ska tänka mer på problemet utan skita i det totalt, för det är tyvärr så alla andra gör,så vrf ska vi ägna tid åt att må dåligt...istället för att behandla andra som du själv vill bli behandlad borde det vara så att man borde behandla andra som de behandlar dig!! lycka till

12:22 fm  
Blogger Maria said...

Du e ganska smart faktiskt :P
Jag vet inte om det funkar.. för jag är en person som tänker lite för mycket.. Men det är värt att försöka.
Tack så mkt!

12:39 fm  
Anonymous en som vet... said...

Haha tackar så mkt...jag berättade hur du skulle tänka bara för jag skulle vilja hjälpa andra att bli lika glada som jag har blivit sen jag slutat bry mig! :)

12:51 em  
Blogger Maria said...

Bra att du har lyckats med det :)

12:52 em  
Anonymous en som vet... said...

Hoppas du också lyckas :)

1:23 em  
Blogger Maria said...

Tack så mkt :)

2:04 em  

Skicka en kommentar

<< Home