Väntan kvar

Nu är man hemma, lyssnar på musik, pratar med folk på msn och är utåt precis som vanligt.
Men under ytan så är jag inte alls mig själv.
Om och om igen så spelar sig de få minuter som jag var inne och provspelade, inne i mitt huvud.
Och jag funderar, "kommer det gå?" eller "men de andra var ju så bra..."
Okej jag ska ta det från början.
Jag och Johanna kom dit lite tidigt, visste ju inte om det skulle vara lätt att hitta, men det var det.
Så vi gick till 7eleven en stund och sen återvände vi till höghuset där jag skulle provspela.
Åkte upp till fjärde våningen och satte oss i soffan.
Det var inte så många där, färre än vad jag trodde att det skulle vara.
Många kom säkert igår också eftersom provspelningen både var igår och idag.
Klockan två tog de in den första personen. (Alla hade fått varsin lapp där de stod vilket nummer man hade och sen skulle man skriva sitt namn och mobilnummer på)
Första personen gick in till ett glasrum!
Jag trodde inte att det var sant, man skulle inte bara framföra sin scen för några domare, alla som sökte kunde kolla också!
Men då fick jag ju också möjlighet att kolla på dem andra också.
Och de var hur bra som helst!
En tjej fick fram tårar i sitt framträdande och en annan skulle föreställa arg i sin scen och det lyckades hon verkligen med.
Efter ungefär sex personer var det min tur. Jag gick in, sa vad jag hette och frågade om någon kunde hjälpa mig eftersom jag skulle göra en dialog och behövde någon att prata med.
Jag framförde min scen utan större nervositet och när jag var klar sa de att de skulle ringa inom en vecka ifall jag var antagen.
Då kunde jag andas ut, nu är allt klart och det enda som finns kvar är väntan.
Denna eviga väntan!
När jag går igenom mitt framförande i huvudet så tycker jag inte att jag var dålig. Frågan är bara om jag var tillräckligt bra?
Jag antar att jag kommer få veta det.
Jag lovar att meddela hur det går ;)
Ha det fint // Maria
Don't try to stop me