Syskon

Det kom ganska självklart när jag funderade på vad dagens ämne skulle handla om. Det blev syskon eftersom min syster inte har lämnat mig ifred alls idag.
Jag och min syster har en sådan relation att ibland kan vi prata om allt med varandra och vi har en sådan där fin kompisrelation.
Någonting jag vet är att säger jag någonting i förtroende till henne så stannar det där, och likaså om hon berättar någonting till mig så skvallrar jag inte vidare.
Andra dagar kan vi inte vara i varandras närhet, bara irriterar oss på varandra och börjar skrika och i värsta hand slåss.
Idag var hon full av energi. Det började med att hon ville städa hela huset. "För att överraska mamma" så hon städade i vårat rum (vi delar hos min mamma) och började flytta på mina saker. Någonting jag inte gillade alls.
Om jag vill ha boken jag skriver på golvet, då kan den väll ligga där? Det slutade med att hon höll den i ena änden och jag den andra och det blev någon form av dragkamp.
Anna vann, jag orkade inte bråka så hon la den på en pall.
Sen tog hon min rosa filt, den jag alltid går runt med! Tyckte att jag skulle ta en ljusblå istället eftersom hon ville att den rosa filten skulle ligga på min säng så att den matchade mina rosa kuddar. (Ja, jag gillar rosa)
Efter det försökte hon få mig att gå ut med soporna, troligt liksom. Så det fick hon göra själv och sen började hon hacka grönsaker.
Så här långt så var ju hennes energifulla personlighet ganska bra, eftersom hon fick saker gjort.
Men när mamma kom hem och hon var klar med alla hushållsysslor så vart det värre. Hon börajde störa mig genom att ställa dumma frågor, vifta med händerna framför ansiktet när jag satt vid datorn och vara allmänt störande.
Då mest skrattade jag åt henne men det var som att undermedvetet så började en irritation växa.
Sen började jag bli irriterad över andra saker som jag egentligen inte borde. Onödiga saker över datorn som jag inte tänker gå in på.
Så det är konstigt vilken relation man har till sina syskon. För jag antar att jag inte är den enda som både kan prata och bråka med en familjemedlem.
Jag antar att om jag och Anna bara hade varit vänner så hade vi aldrig klarat av varandra för vi är så himla olicka personer. Jag är den lugna tålmodiga (även om det inte alltid märks eftersom jag alltid pratar) medan Anna är den som springer runt och aldrig verkar trött.
Men eftersom vi är syskon så har vi ett band som håller våran vänskap vid liv och som gör att vi antagligen alltid kommer ha våra bra och dåliga stunder tillsammans.
Och ska jag vara ärlig så är jag glad att det är så för jag älskar henne trots alla bråk och problem.
Det var det jag ville få ut från mitt hjärta idag.
Sköt om er!

Och juste! Joakim är bäst (vare så ja skulle skriva? :P)