Asså va?

Kund: Hallåå
Ballerinan; Hej mitt namn är Maria och jag ringer från...
Kund; Hallåå
Ballerinan; Ja mitt namn var då Maria...
Kund; Hallåå
Ballerinan; Hör du inte vad jag säger?
Kund; Asså, jag vill inte prata med dig. *klick*

Jag älskar dig.

Jag har alltid undrat över det här med orden “jag älskar dig”.
För jag menar, när jag har fått höra dem orden så har inte skillnaden från stunden innan till stunden efter direkt varit stor. Med T tog det ett bra tag tills han sa det medan P sa det ganska tidigt. Hur vet man att man älskar någon och vart går gränsen?

Själv har jag alltid gått efter teorin att när man sett den andra personens brister och ändå vill stanna i förhållandet så vet man att man älskar den. Men varför ska det vara tack vare de dåliga sidorna som får än att inse det? Måste man uppleva något dåligt för att bekräfta det som är bra?

Tänk om ämnet älska fanns i gymnasiet. Ja då menar jag inte sexuellt utan mer känslomässigt. Frågan är då bara vem som skulle leda lektionen. Kanske är det så att betydelsen av de tre orden är helt olika för alla. Min granne kanske anser att älskar gör man när den personen köpt en dyr klänning till henne och min klasskamrat kanske tycker att tillit är den viktigaste ingrediensen.

Själv vet jag inte exakt vad det är som gör att jag börjat älska någon. Men det krävs i alla fall mycket för att jag ska känna det. Hur är det för dig?

Förbaskat.

jag hatar att ha linser. visst är jag glad för den lilla uppfinningen som gjort att jag slipper det som är ännu värre, glasögon. jag säger inte att det är fult, bara obekvämt.

men linser är dumt på ett annat sätt. som nyss. sitter framför min dator i skolans bibliotek innan jobbet och så slår ljuset från fönstret på mina ögon och de börjar tåras. andra sitter i närheten om mig och tror självklart att jag gråter. får medlidande blickar hela tiden. inte roligt!

nej en av mina största önskningar är att få synen jag hade när jag var 12 år tillbaka.

och det här ska föreställa Stockholm

det sprang en älg på våran tomt idag. det tyckte pappa att var läskigt.

inlägg borttaget, bye bye

2 och en halv månad av det här?

jag ser som sagt mycket på satc nu. första säsongen rasade jag av på en vecka och för några dagar sedan såg jag första avsnittet av säsong 2. den handlade passande nog om hur carrie försökte komma över mr big.

carrie undrade om man måste gå igenom den jobbiga långa vägen efter ett förhållande. att det är det enda rätta. för att komma över någon så måste man lida och det länge. charlotte sa att man delar tiden man var tillsammans i två och får tiden det tar innan man kommer över någon. jag och patrik hade haft våran femte månadsdag imorgon, vilket isåfall betyder att det ska ta mig två och en halv månad innan jag är över honom.

men jag har en egen teori. jag tror inte att man måste må dåligt hela tiden för att komma över någon. man behöver tid för att bearbeta, tänka och utvärdera vad som gick fel. lära sig av sina misstag.

patrik betydde väldigt mycket för mig och gjorde mig till en annan människa än vad jag var för ett halvår sedan. jag har lärt mig att verkligen älska någon. inte bara tro att jag gör det. jag blev mer öppen och mådde bättre med mig själv. patrik kommer alltid ha en del av mitt hjärta men han får inte ta upp mina tankar mer. för jag har en skola att fixa med tentor och projektarbeten så jag måste komma över honom. se tillbaka med glädje och inte med sorg. saknaden följer mig men på något sätt känns det som att jag ändå kommer fixa det här. jag har underbara vänner som ställer upp, utan er skulle jag fortfarande sitta och kolla på teve i morgonrocken och strunta i skolan. ni får mig att vilja gå vidare.

nu ska jag till jobbet.

Hej mitt namn är Maria och jag ringer från Glocalnet.

Som anställd på Glocalnet har jag lärt mig...

...att man inte måste hata sin chef.
...att män födda runt 1970 alltid vill flirta.
...och även ha mitt nummer.
...att få beröm av chefen då jag tydligen alltid är glad mot kunderna.
...att jag är grym på pingis.
...fast bara ibland.
...att jag trivs jävligt bra.

On broken wings I'm falling.

Det är mycket tankar just nu, så bloggen är tillbaka igen.

Det är slut mellan mig och Patrik. Det jag för första gången trodde att aldrig skulle hända har faktiskt hänt. Det har varit dåligt mellan oss ett tag nu, mycket bråk och andra saker som är för privata för att skriva om här. Men det ledde i alla fall till att vi båda tillsammans tog beslutet att inte ses något mer.

Det värsta är att vi båda två älskar varandra. Jag har aldrig varit med om det tidigare, att kärlek inte räcker. För det har alltid varit jag själv som har gjort slut innan, och anledningen har varit att känslorna svalnat. Men jag är fortfarande helt sjukt kär i Patrik, och för första gången måste jag handskas med den enorma tomheten. Ingenting är sig likt längre. Jag kunde sitta och titta på teve hela dagen, det har jag inte kunna göra på fem månader. Det blir mycket vänner och SATC om dagarna nu.

Jag sa förut att jag hade tre män i mitt liv. Patrik, Ben och Jerry.

Ska återgå till Ben & Jerry nu.