Ens tankar klockan fem en måndag morgon.

det är så tugnt att jobba tidigt. guld att sluta vid tolv och få betalt till klockan ett.

men tillbaka till morgonen. nu har jag gått upp runt klockan fem i åtta dagar. med fyra dagars ledigheter mellan, ja helgen som var och helgen innan det.
hela min kropp gör allt den kan för att få mig att stanna i den varma sängen medan en liten (väldigt liten) del av hjärnan lyckas övertala än att ta sig upp.

efter det glider man i en dröm på vägen till jobbet. 05.57 tåget från tullinge där jag hoppar på och möter tre andra drömmande vänner som också har denna tuffa morgon.
men det konstiga är att när man väl kommer in till posten så försvinner tröttheten snabbt. för där finns inga sega människor. brevbärarna skrattar och driver med varandra utan en tanke på vad klockan faktiskt är. jag tror att det är något allvarligt fel på dessa arbetande människor.