Lycklig Idiot

det var mycket som gick fel igår och mycket som jag inte är särskilt stolt över.
men det var bara en av dessa saker som har fått mig att gå runt ledsen hela dagen med en klump i magen. andreas.
jag vågade inte ringa, skämdes något fruktansvärt.
han hörde aldrig av sig och tanken på att redan förlora honom fick det att skaka i hela kroppen på mig.
efter halva cityakuten insåg jag att jag inte såg på teven. det var bara människor som sprang runt men jag hade ingen aning om varför eller vad de sa.
då förstod jag att det var dags att få det avklarat. det var jag som gjorde bort mig igår så det minsta jag kunde göra var att ringa och be om ursäkt.
han låg och sov när jag ringde. men svarade ändå och även om han lät ganska trött så hade han ändå den där härligt charmiga varma rösten som jag trodde skulle ha varit utbytt mot kyla.
han sa att han inte var arg, att han knappt kom ihåg vårat bråk.
sen berättade jag bara om mitt usla nyår och han om sitt som inte heller hade varit så bra.
jag säger då det.
jag är en lycklig idiot.