En orkan i mitt hjärta

det gick så bra. jag fattade vad som hade hänt och jag tänkte, äsch sånt händer.
i över en vecka har jag fattat vad han gjorde men inte en tår har fallit, inget dunkande i hjärtat.

och så skickade han ett sms. idag.
allt brast. jag mår så dåligt som en människa bara kan.
gråter som en bebis men tyst så att inte familjen ska höra.

jag öppnade mitt hjärta för snabbt. gav mitt allt. han fick min själ, mina känslor och mitt hjärta.
men jag borde ha vårdat det bättre för inte gjorde han det. och nu känner jag mig bara så ensam så ensam. jag vill inte ge mig själv till någon igen.

han var allt jag någonsin har velat ha. men ändå så slutar det med att jag blir sårad.