Love is a burning thing

Kan någon säga åt mig att sluta titta på filmer som A cinderella story?
Jag klarar mig faktiskt riktigt bra utan kärlek. Annars.
Men alltid när jag ser på kärleksfilmer så blir jag jättemesig och börjar undra varför inte jag har någon.
Men hur mycket man än tycker synd om sig själv så kommer inte kärleken snabbare för det, det ger snarare motsatt effekt.
För man kan inte tvinga fram kärlek. Isåfall bara en falsk skepnad av ordet.
Jag menar, det är jättelätt att bli förälskad. Men att känna likadant även efter det första pirret släpper och vardagen är tillbaka, det är svårare.
Jag är så otroligt trött på att gå för snabbt in i saker och lyckas såra killar gång på gång.
Nu har jag lovat mig själv att aldrig göra det igen. Jag ska vänta enda tills jag är hundra procent säker att 'det här är vad jag vill ha'.
Men trots det så känner jag väldigt mycket just nu för att gå och ställa mig på gatan och bli kär i den första killen jag ser.
Men skulle det vara rätt? Verkligen inte. Det är bara egoisitisk.
Jag vill ha någon för att jag ska känna mig älskad. Att någon vill ha mig. Vara med mig och få mig att må bra.
Visst vore det underbart. Men det är inte kärlek. Det är något enformigt "vill ha" begär som jag och säkert de allra flesta andra gärna vill få. Jag menar, att vara älskad är en så underbar känsla.
Men jag kan aldrig ge allt det där tillbaka. Jag bara tar hela tiden, kräver saker som jag själv aldrig gett av mig själv.
Sen slutar det med att jag lämnar personen istället. När jag inser alldeles försent att jag faktiskt bara tar i förhållandet och aldrig ger någonting tillbaka.
Man kan ju tänka att det är väll bara att börja ge mer av sig själv då, allting går att ändra.
Men anledningen till att jag gör som jag gör är just därför att det inte är kärlek. Det är bara jag och mina behov som behöver tillfredställas. Och då talar jag inte sexuellt.
Så för att detta inte ska bli för långt kan jag korta det med att säga att jag tänker vänta med att satsa på någon tills jag ger av mig själv från början.
Någonstans där ute finns du, det tvivlar jag inte ett dugg på. Personen som kan få mig att lyckas med detta.