Da vinci koden och pannkakor

Klockan ett frågade Joh om jag ville hänga med på bio. Se Da vinci koden klockan tre.
Visst sa jag och när jag insåg vad klockan var så fick jag bråttom. Satt då i nattlinne och hade inte ätit frukost ännu, osminkad var man också.
Så jag klädde på mig snabbt och skyndade in till badrummet.
Efter det fick jag ta på mig utekläderna och gå iväg till bussen. Just precis. Ingen frukost.

Klockan två var jag i T där hon och hennes familj - pappa skulle hämta mig.
Det var långt till bion, tog nästan fyrtiofem minuter att köra så när vi var framme hann vi inte köpa något biogodis. Tur för ballerinans plånbok men negativt för magen. Fast försig är det inte socker man ska äta när man är hungrig, då mår man dåligt.
Insåg precis hur sugen jag var på salt så... jag hämtade chips. Men det är gott!

Filmen var jättebra! Allt snack om att det skulle vara för mycket prat och att man inte hänger med är skitsnack. Joh som inte har läst boken sa att hon hängde med jättebra.
Att den var från elva år förvånade mig eftersom att vissa scener var direkt grova. Tanken att en sjuåring i vuxet sällskap skulle kunna se dem scenerna skrämde mig.
Men hur som helst, filmen var riktigt bra! Gjorde boken rättvisa även om det var sak i slutet av filmen som jag saknade från boken. Säger inte vad eftersom det kan förstöra för dem som ska se filmen men inte läst boken.

Efter filmen var vi alla fem hungriga så vi gick till alla restaurangerna som de har i K. Jag, Joh och hennes lillebror åt pannkakor. Menyn kallades bomben och det var precis vad det stod för. Man fick inte bara banan, glass, grädde och tre olika sorters sylt. Det var också hur mycket pannkakor som helst. Jag räknade inte hur många men klart mer än vad jag brukar äta. Jag brukar äta många kan jag tala om.
Ordentligt hungrig var man, antagligen eftersom klockan var sex och det var första målet för dagen. När jag hade tre pannkakor kvar så gick det inte att få ner mer. Jag var proppmätt.
Men de tittade på mig så jag tvingade ner två av dem i alla fall.
Konstigt hur lätt man faller för frestelsen, jag som inte ens var hungrig. Man tror att det är så lätt att säga "nej, jag vill inte ha mer" men ändå tvingar man i sig trots att man är så mätt att man knappt kan resa på sig. Helt galet.
Men men, gott var det i alla fall.
Nu har jag massa skolarbete att göra!
Ha det bra // Maria
Have you ever been low?