Dagen innan

Ja imorgon ska man då till Finland. Blandade känslor här helt klart.
Kul: Träffa min älskade underbara mormor. Mina tre kusiner och sen den lugna känslan över att vara på landet.
Tråkigt: Det blir inget nöjesfält i år. Av någon anledning ska vi till ett tråkigt ställe för barn där nästan alla grejer är för "upp till tio år". Åh vad roligt ballerinan kommer att ha. De har försig en vattenpark som är kul men eftersom min familj inte har något tålamod så brukar vi åka dit första dagen vi kommer fram och även om det regnar. Så det lär regna i år med och vattenparken kommer vara stängd och jag kommer ha otroligt tråkigt.
Mer trist med Finland. Långtråkigt helt klart. När jag var liten älskade jag allt som hade med landet att göra. Jag och min syster brukade ta en stor filt och lägga massa tekoppar och plasttallrikar och liknande på den och så hade vi våra dockor och lekte hela dagarna. Det var så enkelt när man var liten.
Men sådant tycker jag inte att är kul längre så efter ungefär fem - sex dagar så är jag uttråkad.
Tidigare år har jag haft pojkvän när jag har varit i Finland och då har större delen av min tid gått till att skriva brev. Berättat hur det var, det blev oftast långa och jag älskade att skriva dem. På så sätt kunde jag uttrycka det jag kände, det jobbiga och det mindre jobbiga. Saknaden och ångesten.
Saknaden är nog det som är värst. Man vill bara hem, bort från det långtråkiga, bort från det som är likadant varje år.
Sen den största anledningen, som jag inte ens kan ta här. Det som händer varje år och det som jag är så otroligt trött på.

Jag vill inte till Finland.