Våga berätta

Vad enkelt det var när man var liten. Man blev kär i en pojke. Skickade en lapp eller en kompis och så fick man direkt veta om känslorna var besvarade eller inte.
Nu är det klart värre. Jag har varit intresserad av samma kille i säkert ett halv år.
Om han vet om det? Antagligen inte. Kommer han få veta det? Antagligen inte.
Jag har länge gått och funderat på om jag ska berätta för honom. Det har alltid slutat med att jag låtit bli. För att jag är för feg. För att jag är rädd att han ska vända mig ryggen och att det blir stelt mellan oss.
Okej om han var en helt okänd kille. Okej om det var killen som brukar gå förbi utanför mitt fönster (som tydligen är min systers kompis kusin eller något sådant).
Men det är inte han. Det är någon annan som jag brukar prata med.
Jag hade nästan bestämt mig, han skulle få veta. Jag kunde inte gå så här något mer. Det vore bättre att få ett nej så att jag kunde gå vidare än att fortsätta och ha dem här känslorna.
Men nu, nu tror jag att han har träffat någon. Kanske var det på midsommar.

Fan.