Över ett år

Jag har funderat lite.
Sedan jag gick i femman har jag haft pojkvän nästan hela tiden. Ja det var inte särskilt seriöst på den tiden men jag hade i alla fall någon.
I sjuan hade jag mitt första ganska seriösa förhållande och det varade några månader. Sedan var jag tillsammans med en i nian och en kille i ettan och början på tvåan.
Men sen tog det slut och efter det har jag bara snabbt träffat en kille och inte mer än det.
Jag har fattat intresse för många killar. Men ungefär i samma stund som det har skett så har dem träffat någon annan. Det värsta är att de flesta av dem har varit singlar länge.
Jag hinner inte ens fundera över hur jag ska få deras intresse innan de springer runt med tungan ner i halsen på någon annan.
Nu vill jag veta varför.
Har jag ändras jättemycket det senaste året? Är det en slump? Ska jag bara sluta längta efter att ha någon tills det händer mig, för alla träffar någon nån gång. Är det så? Tänk om jag träffar mitt livs kärlek när jag är 30?
Är det bara för att någon gubbe med långt skägg på ett moln ska sitta och skratta åt att jag aldrig kommer kunna bli en ung mamma, som jag har velat bli så länge jag kan minnas.
Eller måste jag sluta att vara kär i kärleken för att träffa någon?
Jag är då inte desperat. Det är inte så att jag tar första kille jag ser. Så är det kanske så att jag har för höga krav? Vill jag bara ha det jag inte kan få? Om det är så... hur sänker man kraven?

Nej nu ska jag fixa mig för skolan
Ha de bra // Maria
Just trying to get what I wanna